På ruta 1.
Japp då var man tillbaka på ruta 1 igen. Har som sagt börjat på sjuksköterkseprogrammet i Varberg nu, då blir det start om ifrån början. Har insett att den första kursen kommer jag inte att kunna tillgodoräkna mig då det är en del saker som är rätt annorlunda. Nästa kurs kanske jag kan tillgodoräkna mig en del iaf, för då är det fysiologi och anatomi bland annat och det har jag ju kämpat med nu i höstas så förhoppningsvis går det vägen iaf. Men man vet aldrig, måste fixa alla papper o sånt och skicka in om tillgodoräknane, men det går inte förrän allt är rättat.
Men annars, så känns det riktigt bra, känna som jag gjort rätt val att bytat till "vanlig" sjuksköterska, det känns mer som jag. Men jag hade nog passat rätt bra som röntgensjuksköterska oxå;) Det är ju såå skönt att det bara tar en halv timme till skolan, helt plötsligt har man så mycket "fritid" över:) hemma vid strax 1 när man har slutat vid 12 tiden, istället för att komma hem halv 5 som innan! Så det är ett stort PLUS. Dock saknar jag växjö klassen enormt. Visst är det goa och trevliga tjejer i den nya klassen oxå:)
Det är ett helt annat sätt upplagt i Varberg, det känns nästan som att man går på gymnasiet igen, man jobbar mycket i grupp och sedan är det mer som lektioner där man får en artikel eller något som man ska diskutera i små grupper och sedan i klassen, det är både positivt och negativt, för man får en väldig gemenskap med både klassen och lärarna dessutom måste man tänka till och man lär väl sig kanske på ett annorlunda sätt när man själva måste tänka och filosofera, men ibland var det himla skönt i Växjö när man bara kunde sitta på föreläsningarna och slippa "disuktera" allt.. hehe! Så som sagt allt har sina positiva och negativa sidor.
Men annars är det som vanligt, stallet vovven och samuel:) givetvis min kära familj oxå:D I helgen blir det verkligen lugnt, har vart mycket ståhej nu.. och jag känner mig helt finito efter allt nytt och så. Det tar på krafterna om man säger så, nya människor nya rutiner och allt. Ja ni vet!?
Knuts rygg börjar bli bättre så förhoppningsvis kan jag börja att hänga lite på han och så nu framöver;)
CIAO!
Men annars, så känns det riktigt bra, känna som jag gjort rätt val att bytat till "vanlig" sjuksköterska, det känns mer som jag. Men jag hade nog passat rätt bra som röntgensjuksköterska oxå;) Det är ju såå skönt att det bara tar en halv timme till skolan, helt plötsligt har man så mycket "fritid" över:) hemma vid strax 1 när man har slutat vid 12 tiden, istället för att komma hem halv 5 som innan! Så det är ett stort PLUS. Dock saknar jag växjö klassen enormt. Visst är det goa och trevliga tjejer i den nya klassen oxå:)
Det är ett helt annat sätt upplagt i Varberg, det känns nästan som att man går på gymnasiet igen, man jobbar mycket i grupp och sedan är det mer som lektioner där man får en artikel eller något som man ska diskutera i små grupper och sedan i klassen, det är både positivt och negativt, för man får en väldig gemenskap med både klassen och lärarna dessutom måste man tänka till och man lär väl sig kanske på ett annorlunda sätt när man själva måste tänka och filosofera, men ibland var det himla skönt i Växjö när man bara kunde sitta på föreläsningarna och slippa "disuktera" allt.. hehe! Så som sagt allt har sina positiva och negativa sidor.
Men annars är det som vanligt, stallet vovven och samuel:) givetvis min kära familj oxå:D I helgen blir det verkligen lugnt, har vart mycket ståhej nu.. och jag känner mig helt finito efter allt nytt och så. Det tar på krafterna om man säger så, nya människor nya rutiner och allt. Ja ni vet!?
Knuts rygg börjar bli bättre så förhoppningsvis kan jag börja att hänga lite på han och så nu framöver;)
CIAO!
Kommentarer
Trackback
